Hjärtefröjd

Lite mera Ali-prat...

Kategori:

Ja.. Det VAR verkligen jobbigt detta med att Ali skulle
få bli en Änglahund...

Det var av en ren slump, för två år sedan, att Ali
flyttade hem till oss i Sjöhaget.
Under min sommarsemester 2009, blev det så att
en vårdtagare avled. Inga anhöriga fanns och Ali blev kvar.

Då bestämde han sej för att flytta till Sjöhaget.. :-)

Han kom så bra överens med alla andra djur här;
Tuppar, höns, kanin och 4 katter. Aldrig nåt bråk
och jagning, och inte skällde han.

Visst blev han sur när det skulle klippas klor o rensas öron,
så det överlät jag till hans egen "frissa", som hade haft
hand om honom med det sen han var en liten valp.

Vi visste ju redan då, att det skulle troligtvis inte bli så
många år tillsammans, han var ju redan 12 år...

Så nu i våras började han bli tröttare, ville helst vila i
sin älskade korg. Han blev smalare trots att han åt
sin mat. Flera små portioner passade honom bra,
annars kunde han börja må illa.

Men han blev alltid jätteglad när man kom hem och det skulle
gullas och tölas med honom en lång stund.
Å kom mormor följde han med henne och vilade i husvagnen.

Helst låg han där i korgen i köket och spejade på oss vad vi gjorde.
Drog jag ut skärbrädan, var han där i ett huj och tiggde.
Å visst fick han nån ostskiva eller gurkskiva ibland.
(de sista dagarna fick han önske-kost, han fick allt han ville ha,
trots att det inte var bra hund-mat..)
Han gick ut sina turer runt gården, kissade o bajade,
sen var han nöjd och kom in igen. Ville ha lite hjälp
att komma in, trappsteget var lite för högt för honom.
Då stod han där och väntade...

Så i torsdags åkte vi (jag o Ann-Louise) iväg till Åmål,
till veterinären, så han fick en insomnings-spruta..
    14 år blev han...
         ÅH, VILKEN HEMSK O JOBBIG DAG DET VAR!
             Vilket beslut man skulle ta, usch!

Man saknar honom nåt enormt! Tror faktiskt att hans
älsklings-katt Tora oxo saknar honom..
Hon går runt och tittar, sen lägger hon sej i hans korg.
Tora ville alltid knö sej ner i hans korg när han var där.



Då fick han lämna plats åt henne, och det slutade med att
Ali la sej på ryamattan istället. Blev väl både varmt o trångt.
Så korgen står kvar i köket, men nu med Tora i den..


                                 Sånt är livet...





 

KOMMENTARER:

  • Anne-Charlotte Lerhman säger:
    2011-08-28 | 10:39:21

    Förstår helt vad Ni går igenom, dom är så glada när man möter dem vilken tid på dygnet det än är, oavsett hur länge man varit borta, fem min eller två timmar. Saknaden blir lättare och lättare att leva med men finns alltid med en. Många kramar till Er.

Kommentera inlägget här: